Dikt

Tiden kommer aldrig räcka,
så nu jag min hand fram sträcka.
För att nudda din lena kind,
under beskyddningen av en lätt vind.
Nu vet jag att tiden är knapp,
jag säger med ord, inte text på en lapp.
Jag älskar dig, du är allt för mig!
Hoppas tiden inte går undrer,
vid alla mörka stunder.
På jorden är du bara en fläck,
och nu tager jag min hand väck.
Vad nu? Du sluta njuta ganska fort,
din kärlek för mig var ganska kort.
Nu du bort från mig går,
men alltid min kärlek du får.


Av: Johanna Johnsson 24/1